Egentligen borde jag väll inte ens orka, men antingen bloggen eller något notepad dokument som ändå blir raderat. Kände bara för att klaga över livet, men det är väll på bättringsvägen. Börjar läsa distans nu på måndag, verkar vara en rätt enkel kursplanering så det borde inte bli några problem för mig inte.

Vill fortfarande prata med min flickvän, har saker att säga. Saker som jag egentligen redan borde ha sagt men som jag inte ville oroa henne med för tillfället. Jag har sagt tre fina små ord till henne, det är några år sen sist. Har mått/mår väldigt piss över hela situationen men jag försöker se ljusglimtar, jag har väll brister som alla andra och jag hoppas hon inte vill göra sig av med mig över saker vi kan reda ut istället. Samtidigt vet alla som känner mig hur jag funkar, positivitet är inte min största fördel. Har jag någonsin fått må bra utan komplikationer? Nej, det är längesen sist och man blir som man formas. Jag älskar ialla fall henne, så nu vet ni det. Sen skulle jag uppskatta om jag slapp höra alla "tröstande" ord eller "repliker" om hur jag hanterar situationen. Bara för att jag inte diskuterar det med er betyder det inte att ni kan yttra er om saker ni inte känner till, jag lyssnar inte oavsett.