Egentligen borde jag väll inte ens orka, men antingen bloggen eller något notepad dokument som ändå blir raderat. Kände bara för att klaga över livet, men det är väll på bättringsvägen. Börjar läsa distans nu på måndag, verkar vara en rätt enkel kursplanering så det borde inte bli några problem för mig inte.

Vill fortfarande prata med min flickvän, har saker att säga. Saker som jag egentligen redan borde ha sagt men som jag inte ville oroa henne med för tillfället. Jag har sagt tre fina små ord till henne, det är några år sen sist. Har mått/mår väldigt piss över hela situationen men jag försöker se ljusglimtar, jag har väll brister som alla andra och jag hoppas hon inte vill göra sig av med mig över saker vi kan reda ut istället. Samtidigt vet alla som känner mig hur jag funkar, positivitet är inte min största fördel. Har jag någonsin fått må bra utan komplikationer? Nej, det är längesen sist och man blir som man formas. Jag älskar ialla fall henne, så nu vet ni det. Sen skulle jag uppskatta om jag slapp höra alla "tröstande" ord eller "repliker" om hur jag hanterar situationen. Bara för att jag inte diskuterar det med er betyder det inte att ni kan yttra er om saker ni inte känner till, jag lyssnar inte oavsett.

Ja, ungefär så känns det. Jag är nerbruten, sömnproblem, ingen aptit, konstant dålig i magen och en gnutta ångest. Nu går jag bara här och väntar på käftsmällen, förbereder mig mentalt. Innerst inne hoppas jag fortfarande och det är kanske precis därför jag mår såhär. Jag har mig själv att skylla kanske, jag borde sett det. Istället har nu självföraktet satt igång sina muttrar och konstant flödande tankeverksamhet. Jag övervägde till och med en psykolog lite sådär snabbt, kanske skulle göra mig gott men det finns egentligen inte i min värld. Det är sällan jag visar svaghet men nu är det väll dags. Jag känner mig helt enkelt maktlös, varför kan aldrig något bra fungera för mig? Jag måste vara brilliant på att stöta bort folk. Jag är kanske egentligen bäst på att vara ensam, bitter, grubblare och hata det mesta. Varför ska man inte vara dessa saker när inget i livet blir som man vill? Kände bara för lite snabb skrivning så jag ska sluta nu, det är bara bita ihop och invänta käftsmällen. Sen förändras allt.

Som ni alla vet så har min "vän" Jhon Andersson alltid varit lite av en mytoman. Här följer fler godbitar av hans härliga fyllelögner.

• Jhon har haft ett förhållande med en japansk geisha vars namn han tyvärr inte kan nämna. Detta på grund av att Jhon riskerar "skit" från den japanska maffian.

• Jhon dök (under en trevliga festkväll i göteborg) från andra våningen, efter att fått syn på en kille på nedre våningen, och landade med knuten näven i snubbens huvud varpå snubben i fråga spräckte skallen. Självklart sprang dom på varandra senare på kvällen också där Jhon såg killen och skrek "DU!" och killen såg Jhon varpå killen skrek "DU!" och slutade med en Rocky IV smäll från vardera sida. Sjävlfallet löstest "problemet" senare under kvällen när de tu tog en öl tillsammans"

•  Jhon hade för ett år sen eller lite till en massvis problem med en flicka, Jhon själv påstod att denna flicka är den enda som någonsin förstått sig på honom (tro fan det!) varpå han kärade ner sig i henne. Nu på senaste tid förbyttes detta uttalande med att "Issa", som för er som inte vet" är Jhons senaste "räddnings objekt". Flickan i fråga svarade tydligen i telefon när flicka #1 ringde och sa att: "Jhon kan inte prata nu för han e upptagen med att slicka min fitta".

•  Jhon har även under en vild festkväll påverkad av gud vet vad, sparkat saftblandarna av en polisbil medan plitarna satt i bilen. Enligt Jhons egna ord va "snutarna rädda för att hoppa ut ur bilen!". Tillsammans med föregående påstående hade Jhon under en "shoppingtur" med Issa inne i Göteborg tufft stannat mig i ett övergångsställe(framför en polisbil självklart) och "snortat på sin hand" med antydan att snuten inte skulle våga göra något. I min egen mening trodde la plitarna att han hade en kraftig förkylning.

• Herr Jhon har också en överflödig lägenhet inne i Göteborg som han helt fräckt bara "övergav" en dag med orden "jag pallar inte mer". Lägenheten i fråga va uppenbart fylld med märkeskläder och diverse roliga grejjer.

• Jhon är även utbildad dietist, samt har han ett bra antal poäng i psykologi som han mer en gärna använder för att "bota" sina projekt. Projekten i fråga är flickor i diverse åldrar som Jhon gärna börjar träffa och "bota" innan flickorna i fråga år såpass tillräckligt "botade" att dom kan gå vidare med sina egna liv".

  

Dessa absurda påståenden leder mig till den enkla slutsatsen att Jhon Andersson inte har något liv, han lever på att mytta sig in i andras och hävdar sig själv till en så löjlig bekrätelse att det blir skrattretande. Vi alla vet hur han myttar, ingen säger något men vi alla vet det. Patetiska äckelmänniska, bli påkörd av en buss eller något. Din lögn samt patetiska försök är avslöjade, det funkar som sagt inte alltid. Blöd.